Kvalitetskontrollen har uppenbarligen
misslyckats i det här fallet. Tråkigt för kunden och pinsamt för
näringsidkaren. Hade han vänt sig direkt till restaurangen och bett om rättelse
hade de kanske vidtagit sådan utan knot.
Nu är det dock så att vi lever i ett samhälle som heter Swärgland. Vårt samhällssystem är inte uppbyggt på en grund av frivilligt utbyte, ömsesidig respekt och tolerans för olikheter eller förståelse för tillkortakommanden. Vi vill faktiskt inte ha det som i USA. Där har bara företag och De Rika rättigheter. I Swärgland skyddar vi De Svaga.
Swärgland är ett samhälle byggt på Rättigheter. De grundas på tre Byggstenar: Misstänksamhet, Avund och Misstro. Rätten att bli missnöjd är en viktig komponent i den bärande ideologi som styr allt utbyte. Rätten att få missnöjet bekräftat av omgivningen är en följd av de tre Byggstenarna.
Denna rättighet förverkligas bland annat genom att Swärglands medialandskap ger oss många möjligheter att manifestera vårt missnöje offentligt. (Det kallas för "granskning" eller "konsumentjournalistik".) På så sätt förstärker medierna också uppfattningen att ingångsvärdet i ett utbyte alltid bör vara missnöje. Ofta kommer till och med sådana nyheter upp som förstasidesmaterial. Det är viktiga saker, att vi får lov att känna oss ordentligt missnöjda.
Nu är det dock så att vi lever i ett samhälle som heter Swärgland. Vårt samhällssystem är inte uppbyggt på en grund av frivilligt utbyte, ömsesidig respekt och tolerans för olikheter eller förståelse för tillkortakommanden. Vi vill faktiskt inte ha det som i USA. Där har bara företag och De Rika rättigheter. I Swärgland skyddar vi De Svaga.
Swärgland är ett samhälle byggt på Rättigheter. De grundas på tre Byggstenar: Misstänksamhet, Avund och Misstro. Rätten att bli missnöjd är en viktig komponent i den bärande ideologi som styr allt utbyte. Rätten att få missnöjet bekräftat av omgivningen är en följd av de tre Byggstenarna.
Denna rättighet förverkligas bland annat genom att Swärglands medialandskap ger oss många möjligheter att manifestera vårt missnöje offentligt. (Det kallas för "granskning" eller "konsumentjournalistik".) På så sätt förstärker medierna också uppfattningen att ingångsvärdet i ett utbyte alltid bör vara missnöje. Ofta kommer till och med sådana nyheter upp som förstasidesmaterial. Det är viktiga saker, att vi får lov att känna oss ordentligt missnöjda.
Det är en följd av byggstenarna Misstänksamhet
och Misstro. Vi går alltid in i ett utbyte med inställningen att motparten försöker lura oss. När det blir fel så förutsätter vi förstås att det var motpartens mening, eller en del i en vidare kampanj att lura oss. Det gör de bara för att tjäna pengar. (Att vilja tjäna pengar är det ondaste som finns.) Vi gör vårt bästa för att alltid känna oss som förlorare.
Vi har till och med en myndighet som naturligtvis gör sitt yttersta för att alltid tillgodose rätten till missnöje. Den som inte känner sig tillräckligt missnöjd kan också alltid vända sig till en särskild missnöjesdomstol.
På så sätt ser vi också till att ständigt förstärka och arbeta vidare på byggstenen Avund. Den förverkligas nämligen genom att alla ständigt ska gå ur ett utbyte som förlorare. Nettot borde alltid vara mindre än det var innan utbytet. Hur skulle annars rätten till missnöje tillgodoses? Det är som sagt viktiga saker, missnöje. Och att ingen tjänar pengar på oss. Det är också viktigt.
Sammanfattningsvis. Gustavs rätt till missnöje har tillgodosetts. Han fick äckliga pommes. Han har också givits tillfälle att göra sig själv till åtlöje i riksmedia. Gustav har alltså förlorat.
Näringsidkaren har blivit publikt skambelagd. De har inte givits tillfälle att vidta rättelse (det skulle nämligen inkräkta på rätten till missnöje). Näringsidkaren är också förlorare.
Media har gjort sig själva till åtlöje, men därmed också uppfyllt sin roll som förstärkare av byggstenarna i det Swärgiska samhället. Det skulle kunna ses som en vinst, men det är oklart. Nettot bör nog vara på minus. Därmed är även de förlorare.
Alla är förlorare.
På så sätt ser vi också till att ständigt förstärka och arbeta vidare på byggstenen Avund. Den förverkligas nämligen genom att alla ständigt ska gå ur ett utbyte som förlorare. Nettot borde alltid vara mindre än det var innan utbytet. Hur skulle annars rätten till missnöje tillgodoses? Det är som sagt viktiga saker, missnöje. Och att ingen tjänar pengar på oss. Det är också viktigt.
Sammanfattningsvis. Gustavs rätt till missnöje har tillgodosetts. Han fick äckliga pommes. Han har också givits tillfälle att göra sig själv till åtlöje i riksmedia. Gustav har alltså förlorat.
Näringsidkaren har blivit publikt skambelagd. De har inte givits tillfälle att vidta rättelse (det skulle nämligen inkräkta på rätten till missnöje). Näringsidkaren är också förlorare.
Media har gjort sig själva till åtlöje, men därmed också uppfyllt sin roll som förstärkare av byggstenarna i det Swärgiska samhället. Det skulle kunna ses som en vinst, men det är oklart. Nettot bör nog vara på minus. Därmed är även de förlorare.
Alla är förlorare.
Allt väl i
Swärgland.
